I morse ställde jag mig på vågen, TROTS att det inte var "vägdag".
Haft en känsla i kroppen som sagt mig att jag borde nog göra det, väga mig alltså.
Och vet ni vad, det bidde ett liiiiitet plus! Ack så litet, men dock hemskt deprimerande!:(
Tankarna började genast att snurra! Kan meddela att tiden för denna vägning inte var direkt optimal!:). Om jag inte minns helt fel var inte klockan mer än sex!!! Vill med detta säga att tankarna inte var att lita på!;)
När jag, vid en mycket bättre vald tidpunkt, funderade igenom det hela, blev svaren något bättre, dock fortfarande en aning negativa och deppiga, men inte på långa vägar så som de var kl sex!!
Det jag senare under dag, när jag fått tänka ytterligare en stund, reflekterade över är att "så lite kan göra så mycket". So what att jag gått upp 2 hg!!! Vad är det egentligen??? INGENTING!!!
Kan i ärlighetens namn berott på att jag inte bajsat eller vad tusan som helst!!!:D
Skämt å sido, det är väldigt lätt att bli påverkad av just detta fenomen, när man som jag, har fajtats med vikten under låååååång tid.
Det bästa med det här är att jag faktiskt VET vad det beror på, jag vet vad jag gjort och inte gjort. Den känslan är ganska så skön faktiskt!
Så den som, mot all förmodan tror, att en GBP-operation löser ALLA problem, den har fel. Kampen och viljan är fortfarande det dom styr, beteenden sitter i hjärnan och inte i magen!! Beteenden kan man inte operera bort hur gärna man än vill.
Nu är det inte så att jag på nått sätt misskött mig vill jag säga till mitt försvar.:) Jag har helt enkelt haft det lite tufft både psykiskt och fysiskt ett par veckor och det har satt sina spår i kroppen.
Men NU kan det bara bli bättre på alla sätt och vis!!!
'
