Idag är det exakt en månad sedan jag gjorde min operation!! Vad tiden går!! Kan inte riktigt fatta det!!:)
Just nu, ca 16,30, för en månad sedan låg jag på uppvaket och mådde ganska så bra!:) Tyckte mest att det var tråkigt att inte ha någon att prata med!:)
Ja, det är helt otroligt vad mycket som hänt och vad mycket jag gått igenom. Har nog inte riktigt förstått den än.....;)
Hur mår jag idag då, 1 månad efter op kl 16,30??
Jag mår faktiskt riktigt bra! Det har varit en del motgångar, men jag tycker att jag tacklat dem ganska så bra.
Det som min kropp gått/går igenom är egentligen ganska så fantastiskt. Ni som läser kan ju bara föreställa er hur det varit, medans jag vet!:)
Det kanske inte är så konstigt att kroppen sätter sig på tvären och jäklas ibland, kanske inte så konstigt att man står still i vikt efter op när man vill rasa, det kanske inte är så konstigt att ork och lust inte infinner sig så fort som man vill, det kanske inte är så konstigt helt enkelt!
Min återhämtning har varit seg och långsam, och tidigare önskade jag inget hellre än att det skulle gå fort, lätt och kvickt. Men jag har lärt mig en hel del under resans gång..... Kanske är det så att min kropp behöver ta tid på sig? Och svaret på frågan är givetvis JA!! Jag har fått lära mig att slå ner på takten, lära mig att skynda långsamt och gilla läget. Så enkelt är det!
De dagar som jag bara kört på och struntat i kroppens signaler har inte blivit bra, men de dagar jag LYSSNAT har blivit desto bättre. Man vill så gärna att allt ska gå så fort, man vill skynda på! Men för mig har det inte funkat. Att jämföra sig med andra är något jag slutat med. Alla är vi individer och vi funkar olika både rent kroppsligt och psykiskt. Att gå ner snabbt i vikt är en del förunnat, men vad gör det om det tar lite längre tid för mig?? I början hade jag svårt att acceptera att det var så, men jag har återigen lärt mig jämns med resans gång. Att gå ner i vikt är ingen tävling! I vissa fall kan jag känna att det är så och det är jobbigt!
Jag tyckte att det var jobbigt att jag inte återhämtade mig lika snabbt som "alla" andra verkade att göra, Men so what egentligen!!?? Min kropp behövde lite mer tid bara, så enkelt var det!!
Jag som har en verktygslåda med diverse kognetiva verktyg, ska egentligen inte ha behövt känna så här, men när man är mitt uppe i någonting så är det förbannat svårt att fokusera. Men jag lär mig, jag lär mig...hela tiden....;)
Som sagt, idag är en riktigt bra dag och jag hoppas att den ska vara vändningen på allt!
Har idag ätit mitt första mål RIKTIG mat på 7 veckor!! Behöver jag säga att det var gudomligt gott!?:)
2 mosade nötköttbullar (hemlagade ska tilläggas), 1 mosad potatis, 1/2 dl kokta och mosade morötter och lite hemlagad brunsås stod på menyn. Lite potatis och grönsaker fick stryka på foten och bli kvar på tallriken när jag inte orkade mer. Har fått rådet att först och främst se till att få i mig proteinerna, och det gick bra!:)
Konstigt nog kände jag mig inte nervös när jag skulle sätta mig och äta, bara förväntans full!:) Och jag kan säga att det var gott, himelskt gott!:)
Har idag även unnat mig lite vila. Legat på min yantramatta i två omgångar och det är så skööööönt!! Spikmattan är fantastisk!! Just love it!!
På eftermiddagen trotsade jag regntunga skyar och blåsvarta moln och gick ut på en promenad. Var bara ute ca 30 minuter med det var underbart!! Kändes som om jag kunde gå hur långt som helst!! Härlig känsla!! så glad att ork och lust börjar leta sig tillbaka. Härligt!!
Imorgon ska jag åka till FysEtt och köpa mig ett årskort. 290 kr i månaden har jag banne mig råd med och enligt mig är det väl investerade pengar! Ska bli så skönt att komma igång och träna igen. Till en början ska jag ta det lugnt och bara åka dit och gå på bandet och kanske någon annan trampmaskin. men vartefter har jag tänkt att ta tag i styrketräningen igen. Saknar det!! Till hösten får det nog bli lite gruppträning igen!:)
Nu är det snart dags för mellis nr 3!!:)
Tjipp o hej på er!!
Kommentarer :
#2:
Ida
härligt Maria! :) som du säger, alla är vi olika, men ibland är det så svårt att inse det..
vi kämpar vidare, sida vid sida med 100 mils avstånd! många kramar!
#3:
Anna
Heja Maria, vet ju att du kan och har talat om det för dig hela tiden.du kan det vet du!!!!
Kram
Min superduktiga "unge" ! :) Din resa har varit fantastisk och vi har varit med dig hela tiden ! Peppat, tjatat, skrattat, gråtit,"talatförståndmed", uppmuntrat, varit ute och gått mitt i natten, kommit med bra tips,kommer inte på mer just nu men ..... Det är DU som har gjort det största jobbet med dig själv i alla fall. Och du har varit fantastisk ! LY <3
skriven