Otålig......

De senaste 3 veckorna som passerat har varit hemskt jobbiga!:( Hormonerna (vi kan ju skylla på dem....) härjar runt i kroppen med full kraft. Tankar, funderingar och hjärnspöken stora som höghus har fått ta överhand och det är såååå jädrans jobbigt!:( Har kännt mig riktigt risig faktiskt. Kroppsligt har det konstigt nog varit helt ok, och det är ju positivt!:) Men det är ju så att hjärna bara kan koncentrera sig på en smärta i taget, så det kanske beror på det.;)
Men visst har det funnits bra dagar, riktigt bra dagar, mellan varven, så allt har inte varit trist och jobbigt.:)
 
När jag känner mig så här hängig och deppig så får jag samtidigt dåligt samvete över att jag känner så som jag gör. Man vill bara känna lycka, glädje och eufori över det som komma skall och att vara gravid, inte vill man gå och vara ledsen och deppig! Vad jag har förstått så är jag, tack o lov, inte ensam över att känna mig så här. Är relativt vanligt, men ack så jobbigt!:(
Nu känns det dock som att det håller på att vända, jag får mer och mer kontroll över mina förlöpta tankar, och det är skönt.
I grund och botten handlar nog det hela om rädslor av olika slag. Rädslan över att nått ska gå galet med Knapp♥, är det verkligen meningen att vi ska få detta fantastiska under till oss,  rädsla över vad som händer sen, efter förlossningen, rädsla över vad som kommer att hända i vår parrelation osv, osv Listan kan göras hur lång som helst!;).
Ordet RÄDD är så stort och skrämmande, det bästa är att försöka att minimera det, göra det så litet som möjligt, liksom bena upp det, r   ä   d   d........då är det inte lika skrämmande längre.
 
Det tär även på kroppen, både fysiskt och psykiskt att gå hemma och vara sjukskriven. Ensamt och trist!;) Min stackars man blir smsbombad under dagarna, allt för att ha nått att göra!:) Inte lätt för honom heller just nu!;)
Har som tur är en del inplanerat i kalendern och kroppen verkar ju vara med på noterna för det mesta nu, så det som är inbokat kommer att bli av känns det som.:) Härligt!:)
 
Nog om tråkigheter nu!:) Kände dock att jag behövde skriva av mig och rensa mitt överhettade och överfulla hjärnkontor lite!;)
 
Ja ni, tiden går och jag blir allt mer otålig!!:) Vecka 30 nu.......:)
 
 
73 dagar kvar och det känns som en hel evighet!!:)
 
Har dock koll på läget här hemma, vilket känns skönt!
För ett par helger sedan införskaffades barnvagnen!:) Tack för den älskade mor och far!♥
Samma helg inköptes även skötbord, badbalja och lite annat smått och gott! Tack för det kära svärmor och svärfar!♥ Vi blir så bortskämda av er alla!!♥
 
Här har vi vrålåket som är sååååå fin!!
 
 
Fick en barnstol till bilen av bästa Cilla och Christoffer.♥ Tack så jättejätte mycket för den!! Både Janne och jag är så tacksamma!!
 
Känns skönt att ha de flesta inköpen klara.
Det som saknas nu är en byrå till Knappens alla kläder, en babysitter, en spelmobil till vagga/spjälsäng och ett babygym:)
Har sett ett så himlans fint babygym på Babyproffsen. Kostar multum, men det blir nog banne mig ett sådant!:) Finns begagnande på Blocket att få tag på, men det känns sådär.
Här är det ialf!:) (obs, lånad bild från nätet!!)
 
Våran lilla Knapp växer och frodas och jag med den!:D Magen expanderar från den ena dagen till den andra känns det som!
Det är fortfarande väldigt mycket liv och rörelse i magen, det sparkas, boxas och rullas!:) Än så länge finns det plats för dessa gymnastiska övningar, men snart blir det trångt.:)
Är så underbart och fantastiskt att känna all denna aktivitet! Kan inte riktigt fatta att det är en lite bebis där inne som väger ca 1,6 kg och är ca 41 cm långt!:)
Den 14/12 ska vi på TUL (tillväxtultra) och kolla så att Knappen växer som den ska. BM mäter visserligen SF-måttet varje gång jag är där och har koll på tillväxten på det sättet, men att få gå på ett extra UL och se det lilla livet är inte helt fel.♥
 
Snart min älskade lilla Knapp är du hos oss!!♥♥
 
 

Promenad

Idag tog jag mig i kragen och gick ut på en morgonpromenix.:) Kallt f--n men ganska skönt ändå! Nästa gång får det bli mössa och vantar på kan jag lova!:)
Nu är det verkligen höst, grått och kallt så man fryser in i märgen. Trots kylan är det underbart med den höga och friska höstluften, tog mååånga djupa och långa andetag idag.
När jag i sakta mak tog mig fram funderade jag lite och blev påmind om saker från "förr".
Mindes hur mamma och jag mycket långsamt promenerade runt här hemma efter min operation förra året.
Mindes känslan av orörlighet och smärta men samtidigt glädjen jag hade i kroppen. Tänk vad tiden gått fort och så mycket som hänt sedan dess!
Mindes oxå mina joggingrundor, ååhh vad jag kan sakna dem!!! Mindes känslan av eufori när jag verkligen ORKADE att springa HELA sträckan! Obeskrivbar!
Längtar tills jag kan genomföra dem igen.:)
När jag var näääästan hemma igen blev det lite tungt.;) Var liiite uppförsbacke och då sa bebismagen till!:) Var tvungen att stanna nån minut och vila innan jag traskade vidare.
Väl hemma fick det lova att bli lite mellis, en VARM kopp te och lite kex. Mums!:)
Konstaterade att flaggan var i topp!:) Dags för Gustav Adolf-bakelse!:)
 
 
 

Ny vecka!

Ny vecka, 7 oskrivna blad att fylla.......med vadå??;) Ja, det återstår att se!:)
Min önskan och förhoppning är att fylla dem med bra saker, goda saker, roliga saker och en massa positivitet.
Före er "icke gravida" är det vecka 45 som som klämtar, för mig är det ett kliv in i vecka 27.:)
 
 
Nu är det bara 96 dagar kvar!! Helt otroligt!!:) Kan nästan inte fatta det!:) Snart, mycket snart!!!
 
Helgen har passerat i lugnets tecken, bara haft det lugnt och skönt. Tar ju dagen lite som den kommer för tillfället, har inte mycket annat val.
Känner mig faktiskt lite ensam och deppig mellan varven, men försöker att tänka positivt och önska mig det bästa.
Kommer mycket tankar mellan varven och de har en förmåga att etsa sig fast ett bra tag innan jag kan släppa dem.
Funderat mycket på det här med vänner och så, hur det är nu, hur det kommer att bli framöver osv, kommer kontakter att tas upp, kommer kontakter att tappas....... Ja, man kan fundera i all oändlighet på vissa saker!;)
Ja, ja, tiden får utvisa hur det blir.
 
Har idag haft mailkontakt med min BM Liselott angående min heltidssjukskrivning som går ut nästa vecka. Hon skulle ha konsultation med min läkare i eftermiddag och skulle återkomma med besked.
Jag skulle mer än gärna börja jobba igen, min halvtid, men jag vet inte om det kommer att funka. Socialt och psykiskt sett skulle jag verkligen behöva det, men kommer det att funka fysiskt?? Jag tror inte det tyvärr..... Jag är livrädd för att det ska göra min redan så problematiska mage värre, livrädd för att det ska skada bebbe.:( Så som förra veckan var, med sängliggande både en och flera ggr/dag så känns det högst osannolikt att jobb skulle komma på tal. Men, det är ju inte jag som bestämmer utan jag får invänta svar från läkaren.
 
Som sagt, 96 dagar kvar vilket ger 13,7 veckor för att vara exakt!:)
Längtar och väntar!♥♥