Idag tog jag mig i kragen och gick ut på en morgonpromenix.:) Kallt f--n men ganska skönt ändå! Nästa gång får det bli mössa och vantar på kan jag lova!:)
Nu är det verkligen höst, grått och kallt så man fryser in i märgen. Trots kylan är det underbart med den höga och friska höstluften, tog mååånga djupa och långa andetag idag.
När jag i sakta mak tog mig fram funderade jag lite och blev påmind om saker från "förr".
Mindes hur mamma och jag mycket långsamt promenerade runt här hemma efter min operation förra året.
Mindes känslan av orörlighet och smärta men samtidigt glädjen jag hade i kroppen. Tänk vad tiden gått fort och så mycket som hänt sedan dess!
Mindes oxå mina joggingrundor, ååhh vad jag kan sakna dem!!! Mindes känslan av eufori när jag verkligen ORKADE att springa HELA sträckan! Obeskrivbar!
Längtar tills jag kan genomföra dem igen.:)
När jag var näääästan hemma igen blev det lite tungt.;) Var liiite uppförsbacke och då sa bebismagen till!:) Var tvungen att stanna nån minut och vila innan jag traskade vidare.
Väl hemma fick det lova att bli lite mellis, en VARM kopp te och lite kex. Mums!:)
Konstaterade att flaggan var i topp!:) Dags för Gustav Adolf-bakelse!:)
Heja heja dig dotra mi ! Visst kommer tiden tillbaka när du kan träna och springa igen!:)
skrivenVilken lycka den som fick en bakelse i dag!:)LY